Pigg, starkt och glad av kalla bad?
— ”Vad lycklig du ser ut” påpekar Emma som håller kameran allt mer avslappnat med linsen riktad mot mitt ansikte. Hon står på bryggan med fem andra kollegor omedveten om att de bevittnar min metamorfos från en stelbent byråkrat till en visslande kallbadare och att just detta ögonblick är en milstolpe i mitt liv.
Lycklig, ja det är precis så jag känner mig, efter att andningen saktat ner från att pulsen dunkat som ett Techno-party i blodet. Andningen är lugnare och lugnare, tystare och tystare, precis som om andning och puls dansar i takt till en fridfull vals. Axlarna sänks. Jag känner värmen och lugnet inifrån. Hur kroppen går från att vara på helspänn till att bli avslappnad. Ett varmt leende känns inifrån och märks utifrån för det har Emma fångat i kameralinsen. Jag öppnar ögonen och mitt totala stressade tunnelseende vidgas till ett ljust och avslappnat perspektiv. Leendet blir ett garv som inte vill sluta. Jag vill stanna kvar och ber om en till minut, vilket sällskapet på bryggan motvilligt går med på eftersom de börjar frysa uppe på land.
Ljudlöst och snabbt flyger tankarna som fladdermöss i skymningen mellan dåtid, nutid och framtid under all vaken tid. Det är som om knoppen alltid är någon annanstans än var kroppen är. Det kalla vattnet gör att jag får en direktkontakt med kroppen och naturen, medan knoppen får välbehövlig vila på land. I några minuter är jag i min kropp, i nuet och fokuserar bara på att andas. Vattnet är stillhetens famn som omfamnar min bara hud och vaggar mig till ro, som gör mig hel och ren, som ger mig energi. När jag kliver upp ur vaken spritter kroppen av energi och knoppen har en stillhet där tankarna saktar ner fastän sinnet känns skärpt. Den känslan sitter sedan i flera timmar, ofta hela arbetsdagen. Jag blir pigg, glad och känner mig mentalt stark redo att ta mig an vardagens utmaningar i stället för att oroa mig, skjuta upp, undvika eller tappa humöret. Jag känner kraften av vårens flod svämma över i mitt blod, en stryka i ben och märg som stärker min balans för att hålla fästet när livet går mot strömmen. Min huvudsakliga tes är att kallbadet hjälper att sänka grundspänningen i kroppen vilket är en viktig målsättning vid mental träning. Nyckeln till en sänkt grundspänning är en lugn, rytmisk djup och tyst andning som stimulerar vårt parasympatiska nervsystem (vårt lugn – och rosystem och broms i nervsystemet) och vår vagusnerv. För när jag känner mig lugn, harmonisk och fokuserad blir det lättare att se perspektiv, sortera tankar och lägga energi på rätt saker, utmana mig själv och fatta kloka beslut i svåra situationer, vilket ger energi tillbaka och får mig att utvecklas som människa. Kallbad tar kort tid, det är gratis, det är naturligt, det är hälsosamt och det ger mig samma endorfinpåslag som efter en milrunda i löpspåret eller ett spinningpass på gymmet. Många av mina olika kallbadsvänner upplever liknande effekter. Det händer något i kroppen och knoppen när andningen lugnas ned efter halvannan minut i det kalla vattnet. Kalla bad gör mig definitivt både pigg och glad. Att få dela den känslan med nyfunna och goda vänner gör mig ännu gladare.
När jag började kursen naturlig hälsa hos den före detta elitfotbollsspelaren och Wim Hof-instruktören, Anders ”Dojan” Nilsson, hösten 2019 hade jag varken hört talas om Wim Hof eller kallvattenexponeringens hälsofördelar. En grundtanke i Wim Hofs filosofi är att om vi förändrar vår fysiologi så kommer det påverka vårt humör, våra tankar, vårt immunförsvar och våra hormoner bland annat. Det kalla vattnet och andningen i kombination förändrar vår fysiologi på noll tid. Att utsätta kroppen för en kortvarig stress ger ett långsiktigt lugn. Ge kroppen vad den vill ha och den kommer att göra dig glad. Efter att kursen avslutades med ett utomhusbad i november 2019 har jag fortsatt att tillämpa verktygen därifrån med en morgonrutin som har blivit en daglig vana. I två har jag också badat varje dag oavsett väder och jag inte ångrat ett bad Vaknar, tränar andningsövningar och går genom parken till badbryggan där badvänner väntar. Vi blir fler och fler som badar tillsammans varje morgon där skratt, glädje och stillhet smittar av sig som gäspningar men med energi i stället. Vår lokala facebookgrupp kallbadarna Gävle har funnits i två år och har nästan 500 medlemmar.
Några av mina kompisar har blivit nyfikna på min morgonrutin och har hakat på.
En av dem är Jessica, som var skeptisk till en början för att hon å ena sidan inte ens badar utomlands när hon turistar runt medelhavet, å andra sidan ligger det i hennes läggning att utmana sig själv och tänja på sina gränser. Jag står bredvid och guidar henne i vattnet. Jag hör på hennes djupa och höga andetag att fight/flight responsen är aktiverad och ser att kroppen är spänd från topp till tå. Det gör att jag anar att Jessicas impulser skriker till henne att ta sig upp på land snabbt som ögat. Hon tar det i sin egen takt, steg för steg ut mot det midjehöga vattnet. Det ser ut som om hon verkligen fokuserar på andningen och lyssnar inåt på sin kropp, precis som jag instruerat henne. Hon hastar inte, sänker överkroppen lugnt, centimeter för centimeter… Det går en minut. Det går två. Hennes andetag blir allt tystare och långsammare, hennes spända fokuserade kroppsspråk ser plötsligt avslappnat när axlarna sänks och strax därefter sprider sig ett varmt leende över hennes ansikte. Hon skrattar. Jag skrattar. Hon säger ”varför har jag inte kommit på det här tidigare? Det här vill jag uppleva igen!”. Hon har solsken i blicken, har övervunnit sig själv och kommit över tröskeln som öppnat dörren till en framtida värld som kallbadare. Precis den blicken som Emma fångade på mig vid mitt jungfrubad i början av krönikan, som jag också ser i mina övriga kallbadsvänners ögon och alla foton på andra kallbadare på sociala medier. Överallt ser det ut som naturliga och äkta leenden som får isar att smälta, gemenskap att växa, axlar att sänkas, rädslor att försvinna, skratt att ljuda och oxytocin att utsöndras. Blir du också pigg och glad av kalla bad?
Mats Ädel
