Iskall kärlek
Det är tidig morgon. Jag sitter på tåget på väg upp till Lappland. Genom fönstret ser jag hur vintern klätt in hela naturen i sitt vackra vita täcke av snö. Träden och dess långa grenar bär upp ett tjockt lager av snö och is. Till och med fönstret har blivit kysst av frosten som med sitt vackra mönster ramar in tavlan utanför. Det är otroligt vackert, nästan som att åka igenom en saga.
Jag minns tillbaka till den sista december år 2020. Det är snart ett år sedan. Det var då jag förlorade min oskuld. Ja, du läste rätt – min vinterbadoskuld. Efter flera år av nyfikenhet och tankar som ”det där ser härligt ut, jag tror att det skulle passa mig” så bestämde jag och en kompis att i morgon skulle det ske. Vi hade båda burit samma tankar utan att förverkliga dem.
Vi blev positivt överraskade av våra gemensamma drömmar om att göra ett vinterbad. Vi började förbereda oss genom att googla fram tips och råd och inte minst hitta en lämplig badplats. Vi hittade Gäddviksströmmen vars vatten hålls öppet året om av strömmen i Luleälven.
Under vinterhalvåret lägger sig isen successivt som en tunn hinna utan att frysa fast ordentligt. Vinterns makter kämpar hårt för att tysta strömmen men den ger sig inte, den vill inte stelna till. Vi som vinterbadar har också hjälpt till med ishackor och spadar för att komma åt det kalla vattnet nära strandkanten.
Hur var det då att förlora oskulden som vinterbadare? Jag önskar att jag kunde säga att det var en magisk upplevelse men det var det inte. Snarare tvärtom. Den här dagen som jag och min kompis premiärdoppade var det -0,7 grader i vattnet. Innan vi klev i från strandkanten hade jag en föreställning om att det skulle vara som att bada tidigt på våren eller sent på hösten, vilket jag gjort flera gånger i mitt liv. Så fel jag hade. Det var betydligt kallare.
Som de flesta otränade vinterbadare utlöstes en stressreaktion i mig och jag började hyperventilera under de första sekunderna. Kort därpå blev andningen lugn igen. Mitt första bad varade i ungefär en minut. Efteråt var vi mest nöjd över att vi genomfört det som vi bestämt.
Första badet förstärkte ändå min nyfikenhet och jag insåg att det här behövde jag göra så ofta jag bara kan, helst dagligen, tills kroppen och knoppen vant sig och jag kunde njuta mer av det. Istället för minst tre bad i veckan, som var min tanke från början, blev det dagliga bad hela vintern fram till sommaren.
När temperaturen blev plus 20 grader i vattnet blev det för varmt och då tog jag en paus från mitt dagliga bad tills temperaturen började sjunka igen. Jag vet, det låter helt knasigt, men så gjorde jag. Jag vissnade i takt med ökad värme och när vattnet inte längre svalkade på samma sätt som jag tyckte om. Det blev en helt ny upplevelse för mig.
Mitt första bad genomförde jag i ullstrumpor, bikini och mössa. Jag doppade hela kroppen förutom huvudet. Efter några veckor köpte jag neoprenskor och handskar. Det höjde njutningen avsevärt.
Jag blev snabbt förälskad i mitt dagliga vinterbad. Jag åt, sov, andades, tänkte, längtade, saknade och pratade om det nästan hela tiden. Precis som när man är nyförälskad. Då vill vi träffa personen så ofta som möjligt, vara fysiskt nära, dela och prata om livets alla områden samt berätta för alla hur förälskade vi är. Det pirrar i hela kroppen och vi går omkring med ett leende på läpparna och kärleksskimmer runt om oss. Vi får inte nog av varandra, utan vill bara ha mer. Ungefär som att vara konstant hungrig, utan att någonsin bli mätt, hur mycket vi än äter. Precis så var det för mig.
Nu är förälskelseperioden över sedan länge. Så – hur är det nu? Jag älskar verkligen kyla och vinterbad och gör det fortfarande dagligen, så långt det är möjligt. Just nu är jag extra förtjust i att simma när det är mörkt. Det är speciellt och rogivande. Jag simmar gärna både med och utan simfötter och doppar huvudet men bara tills det är cirka -10 grader i luften, sedan åker mössan på. Ibland vill jag bara ligga helt stilla i vattnet. Det är värdefulla meditativa stunder.
Tiden i vattnet styrs av dagsform och sinnesstämning. Jag har tränat upp kroppen och knoppen att klara mellan 10-13 minuter. När det är som kallast i vattnet så klarar jag maximalt 10 minuter. Tiden är ett viktigt stöd så att jag inte är i längre än vad jag klarar av och för att undvika oönskade effekter efteråt.
Jag har försiktigt ökat tiden i vattnet och på det sättet provat mig fram till hur mycket jag klarar. Varje bad är ett nytt bad, så dagsformen har stor betydelse. Att lyssna inåt till kroppen och knoppen är viktigt, varje gång. Vinterbad är ingen tävling utan ren njutning, i alla fall för mig.
Jag träffar min stora kärlek regelbundet under hela året, förutom när det blir för hett då tar vi en paus eller träffas på andra kalla platser. Nästan varje date är underbar, även om förutsättningarna och platserna kan variera. Ibland har vi träffats i full snöstorm eller i starka strömmar och det är inte lika mysigt, snarare rätt knepigt, men vi har i alla fall träffats och det är det viktiga i relationen. Några av årets höjdpunkter är träffen i Stora sjöfallet, Trollsjön och Torneträsk vid Silverfallet. Oavsett var vi träffas så är känslan oslagbar, att vara här och nu, att sjunka ner i, bli omfamnad av och vara ett med naturen. Det får jag aldrig nog av.
Störtförälskelsen har övergått till en djup kärlek som troligen kommer att vara livet ut. Jag är så tacksam över att ha en till stor kärlek och passion i livet. Det enda jag ångrar är att vi inte träffades tidigare. Tänk så många härliga ögonblick och stunder jag har missat men jag ska ta igen detta så ofta jag kan från och med nu. Precis som vilken relation som helst behöver vi mötas på riktigt i vardagen och livet för att hålla i gång lågan.
Tåget jag sitter på närmar sig slutdestinationen. Jag tittar ut genom fönstret. Ler. Nu är vinterbadsäsongen i fullgång sedan en tid tillbaka. Det är så underbart. Jag känner hur det pirrar i kroppen. I kväll, när jag kommer hem, ska jag på date igen med min iskalla kärlek. Och den här gången är det verkligen magiskt.
