Älskade bad!
Det hela började med ett småfnissigt kallbad en dag i november 2019. Jag och min ena syster bestämde oss för att utmana oss och ta ett dopp i det kalla havet. Vi blev båda chockade av kylan och var inte i många sekunder. Skrattade åt vårat infall, men njöt ändå efteråt. Vi gjorde det!
Detta blev början till ett nytt kall för mig och något som jag sedan den dagen, inte klarat mig utan. Ett intresse som ger mig ett lugn som inte riktigt går att beskriva. Som ibland lockar fram en spontanitet att bara hoppa i var och när som helst, och som ger mig en härlig självkänsla och styrka. Att kallbada har bara gjort mig gott.
Julen 2021 bestämde jag mig för att ett år framåt, hitta så många nya som gamla, badställen och sedan skriva upp dem. Det har resulterat till att badkläderna har hängt med vart jag än har varit och inte mycket har hindrat mig från ett bad om tillfället har varit inbjudande. Både mina kallbad och varmare bad har noterats och hittills har jag njutit av nära 40 stränder och stegar! Även om året snart är slut, ska jag utmana mig och finna massor med nya badplatser. Kanske inför nästa år, kommer jag på något nytt badmål?
Mina bad har faktiskt gett mig ett beroende, men ser det som en vitamin som gör mig pigg och lugn samtidigt och får kroppen att utmana sig själv. Förkylningarna verkar visst också hålla sig borta!
Intresset för kallbad har lett till att jag även sommartid badar mer än jag gjort tidigare, men erkänner att de svalare baden ger fler endorfiner och lyckorus. Kanske förståeligt då det händer mer i kroppen då vi utsätter den för kylan.
Jag tycker om att ta mina bad ensam. I lugn och ro. Ta badet som det kommer, lyssna på kroppen vad den vill ha och låter den bestämma dagens bad. Inte sällan har min man och son stått vid kanten och tålmodigt hållit min handduk. För att underlätta det hela, brukar jag vara förberedd med att redan bära badkläder innan jag anländer till vattnet.
Jag har förmånen att kunna bada i både hav och insjö. Men havets salta vågor är ändå det bästa.
Inför alla bad infinner sig ett barnslig pirr i magen och man undrar ibland vad man håller på med. Men det förstår jag snart, efter att ha sjunkit ned i det kalla vattnet och man hittat andningen och ron, man tror att man kan övervinna allt här på jorden och problemen är som bortblåsta när man kommer upp igen. Väl uppe kommer någon slags värme över en som en varm filt och man blir härligt rosa på huden. Kroppen tackar mig för utmaningen och vi kämpar tillsammans med att få tillbaka värmen i blodet.
Jag har aldrig någonsin ångrat ett bad.
Kalla kramar Angelica
