Det viktigaste av allt är sällskapet
Snart firar jag 10-årsjubileum som vinterbadare! Det började som en utmaning på en fest på Åland och jag undrar fortfarande hur det råkade bli så att Kim, Anne-Maj, Pernilla och jag hamnade vid samma bord? Några gemensamma dopp under hösten 2014 följde och en kallbadsgrupp var född.
Att vara flera nybörjare på en gång var inte så tokigt och vi gjorde som vi hade hört att man skulle – vande oss gradvis under hösten med att vattnet blev lite kallare för varje vecka. Eftersom vi badade på Lilla Holmen i centrala Mariehamn, där många andra entusiaster håller hus, fick vi goda råd från luttrade veteraner. Att badskor är så skönt och nödvändigt hade man ju inte anat. Att man skulle vara i minst trettio sekunder fick vi veta. Att gränsen för vinterbad enligt ”reglerna” är när temperaturen är ensiffrig. Att det känns svinkallt på väg ut till badstegen, men att man bara är lycklig när man går tillbaks, det visste vi ju inte när vi började. Inte heller att ju kallare det är i luften, ju varmare känns vattnet som trots allt är plusgrader!
Hur ska man hålla i sitt kallbadande säsong efter säsong? Det gäller att hamna i rätt badsällskap, svarar jag. Utan mitt första gäng, som sen blev större, hade jag antagligen inte fortsatt. Det var ju minst lika mycket snacket och fikandet utanför omklädningsrummet som drog oss till havet som själva badet. Man skrattar mycket när lyckohormonerna frigörs, märkte vi. Eller så var det så att vi tyckte att denna nya hobby var lite knäpp och det kan man ju också bli glad av.
Finns det olika kallbadartyper, tro? Ja, min erfarenhet av bad på olika ställen säger mig det. Jag har hunnit möta damen som alltid måste ta en simtur (om det går), han som alltid har på sig keps, några som helst vill bada nakna, tuffa grabben som alltid doppar huvudet, den tystlåtna som bara vill andas djupt och gå in i sig själv, de som hyperventilerar redan i förväg, vi som tar selfies, de som ska filma allt, de som pratar oavbrutet, hon som alltid har full koll på våghöjden och vattenståndet, han som för noggrann statistik över vattentemperaturen, hen som har en frusen partner på bryggan som håller i badrocken och de som tänder levande ljus vid vaken. Det gäller att hitta sina gelikar och att vi är olika är ju kul!
För mig är kallbad en social företeelse. Jag bor med tillgång till egen brygga vid Svartån i Örebro nu. Visst blir det dopp nu och då vintertid om sambon hakar på. Men det är ännu bättre att vara en grupp, för då finns det ofta någon i den som är sugen på bad samtidigt som du. För ensam ska man ju av säkerhetsskäl inte vara!
Något som är socialt är bastubad. Mina flesta kallbad har jag gjort utan, men det går inte att sticka under stol med att det är skönt att värma sig ordentligt efteråt. Därför avslutar jag med några (semester-)tips på ställen för bastu och dopp:
- Visby sockenbastuförening vid Kallis i centrala staden med en brygga rakt ut mot horisonten. Här kan vågorna gå höga, speciellt när svallet från inkommande färjor som ska lägga till.
- Skjulstabastun i Eskilstuna bjuder på det motsatta. Lugn miljö vid ån med välskött brygga med flera stegar. Det varnas för att vattnet är strömt, men det är ingen fara när isen har lagt sig.
- Den lilla vedeldade bastun vid Långgrundet nära byn Lunger i Arboga kommun. Betala en slant och elda själv. Har du sån tur som vi hade tar du doppet i Hjälmaren i solnedgången.
- Badanläggningen Löyly vid havsstranden på Ärtholmen i Finlands vackra huvudstad Helsingfors. Min kära åländska badgrupp gjorde en kryssning och besökte anläggningen där man förutom kalla bad kan njuta av både vedeldad bastu och traditionell rökbastu. Med lite korv och öl efteråt går det inte att få det så mycket mera finskt.
Önskar alla läsare ett gott nytt bad-år och tackar min lyckliga stjärna för att jag hittat badkompisar på Åland och Gotland och i Örebro och Eskilstuna!
Anders Hallbäck
Så trevligt skrivet. Var längs Svartån badar ni?
Hej, Bo! Vi bor på Rostastrand, nära bron över till Örnsro 🙂